YTF(r)ecords
YTFR102: 14 visartister sjunger Nils Ferlin: »... ha visorna tänkt»
En manifestation som blev förevigadKonsertens presentatör Sid Jansson drar sig till minnes. Cyranoiskt profilerad Detta kollegiala porträtt är skrivet av Evert Taube och dikten publicerades i en veckotidning någon gång vid mitten av 40-talet, förmodligen i Folket i Bild. Taube har också sagt "... den lakoniske, besynnerlige, frusne men ändå glödande poeten Ferlin, medeltidsmannen som blivit född sju hundra år för sent men ändå är före sin tid ..." Och visst var Ferlin mycket av en medeltida munk, en mystisk särling i funkistid. Ändå stod han oss så nära i sin diktning. För mig öppnade Ferlin vägen till poesin. Jag var sexton år gammal och tyckte skolans presentation av diktare gav en nog så nattstånden och mossbelupen upplevelse. En ung väninna stack hans debutbok i handen på mig och manade mig att läsa. Det blev en vändpunkt i mitt liv. Poesi, det här var ju dikt som angick mig. Den här CD:n "... ha visorna tänkt" emanerar från den största manifestation som hittills gjorts för Nils Ferlin (1898-1961). Med anledning av 50-årsjubileet av hans egentliga debut 1930 presenterade Yrkestrubadurernas Förening YTF ett tre timmar långt program "Nils Ferlin - 50 år efter debuten" den 30 mars 1980 i Folkets Hus i Stockholm. Tyngdpunkten låg på skaldens tonsatta dikter och här framfördes de flesta tonsättningarna av upphovsmännen själva. Stefan Demert premiärläste sin dikt Staden hyllar en skald. Programmet producerades av Sid Jansson (presentatör och sammanhållare) och Torgny Björk och bandades av Gert Palmcrantz för kommande LP-utgivning (det dröjde till nu) och radiering av Tosse Bark som sände två timslånga program i P3 på Påskdagen 1980 och någon månad därefter med repriser. Biljetterna gick åt som smör i solsken med hjälp av Skådebanan, närmare 2000 människor köade, 800 slapp in och det applåderades livligt i den fullsatta Kongresshallen. I foajén visades Värmlands museums vandringsutställning om skalden och här presenterade Nils Ferlin-Sällskapet sin verksamhet och sålde ferliniana. Penningintäkterna för kvällen gick till Kommittén för Ferlins staty i Klara, det minnesmärke vid kyrkogårdstrappan på Klarabergsgatan som utformades av K. G. Bejemark och avtäcktes den 11 september 1982. Nils Ferlins första diktsamling En döddansares visor kom ut av trycket hos Bonniers i mars 1930. Det var ingen vanlig nybörjare som debuterade. Hemma i Filipstad hade han länge ägnat sig åt litterära övningar bl a genom att arrangera kabaréer och revyer, ge ut kupletthäften (det blev tio sammanlagt) och tillfällighetstidningar som Julhälja, Påskhälja, Oxhälja, sex stycken 1922-25. Det var här han lärde sig hantverket, att formulera sig kort, målande och utan onödiga utsvävningar. Innan den egentliga debuten omfattar Ferlins tryckta produktion minst 65 dikter. En döddansares visor mottogs nästan undantagslöst med entusiasm och beröm av recensenterna. Anders Österling i Svenska Dagbladet tyckte att titeln var föga inbjudande men fann diktsamlingen värd att lägga på minnet. Dikterna uttryckte något äkta, ett lynne för sig, en livsstämning. I Dagens Nyheter anmäldes boken av Sten Selander som även var litterär rådgivare på Bonniers och den som rekommenderat diktsamlingen till förlaget. Han skrev att dikterna etsade sig in i minnet så som endast äkta lyrik gör. Gabriel Jönsson i Sydsvenska Dagbladet var något tveksam inför skaldens framtida utveckling, men menade att man tills vidare får vara tacksam för de överraskande originella uttryck för ett egenartat temperament som debuten gav. Ture Nerman i Folkets Dagblad Politiken menade att Ferlin hade en förmåga att ge relief åt de grå stadsstämningarna. Endast Falu-Kuriren visade sig negativ: "En viss vårdslöshet i formen stör dessutom den fina stämningen, särskilt det regelbundna användandet av vardagsspråk, t ex mej och dej istället för mig och dig." Tyckte som sagt Falu-Kuriren den gången. Förutsättningen för att bli folkkär som en Ferlin, Fröding, Taube eller Dan Andersson är att man skriver folkligt rakt, utan konstlade formuleringar och närmar sig talspråket. Blir poesin dessutom tonsatt och sjungen ligger odödligheten nära. Ferlin har alltid varit tacksam att tonsätta. Han hade känsla för rim och ordmusik och hans dikt är rytmisk och konsekvent, alltid rätt antal stavelser genomgående. När man läser hans verser känns de nästan redan tonsatta. Några av hans egna tonsättningar är klassiska, andra melodier lär han ha nynnat för t ex Josef Briné och Lille Bror Söderlundh, vilka sedan musikaliskt mejslade utkasten och bringade dem till fulländning. När skönheten kom till byn är ett sådant exempel. Den här manifestationen visar hur levande poeten var för både utövare och publik ännu i början på 80-talet. På Vispråmen Storken hann man sjunga omkring 13.000 visor åren 1962-69 och de populäraste visdiktarna var Evert Taube tätt följd av Nils Ferlin, långt före andra giganter som Povel Ramel, Carl Michael Bellman, Alf Hambe, Ulf Peder Olrog, Ruben Nilson, Cornelis Vreeswijk, Olle Adolphson och Dan Andersson. Ferlins vardagsnära och lättillgängliga poesi med underifrånperspektiv och empati gav honom en stark folklig popularitet och många av 60-talsvågens visdiktare påverkades av hans diktning, inte minst Cornelis vars mentor och språklärare han indirekt var. Ferlin är också en av de sista som delar ett kulturellt bakgrundsarv med sin publik som ett resultat av 20- och 30-talens folkbildarnit i Folkets Hus och bygdegårdar. Man har en gemensam allmänbildning i antik och nordisk mytologi, historia och litteratur. Få poeter har så skickligt som Ferlin läst sina egna verk. Den här CD:n inleds och avslutas med hans egen svagt nasala stämma med sin djupa timbre, personlig, rak, okonstlad och stark i känslan. Dikterna är hämtade från alla hans diktsamlingar från debuten till den postuma En gammal cylinderhatt 1962. De viktigaste tonsättarna är representerade och några av de tidigaste som Gunnar Turesson och Tor Bergner framför här sina egna alster medan andra tolkas av det yngre visgardet. Några överraskningar hittar ni säkert. Hur många kände till att jazzmusikern Lars Gullin, Familjelyckans Bernt Staf och allroundartisten Tommy Körberg tonsatt Ferlin, den sistnämnde med närmare trettiotalet alster. "Alla är inte bra", berättade han småskrattande vid föreställningen. Ett ankhuvud sätt på en gärdsgårdsstör... är en dedikation till proletärdiktaren Carl-Emil Englund år 1930. Eftersom originalmastern förkommit i hanteringen under årens lopp har materialet rekonstruerats med hjälp av radioversionerna. Sålunda har några av de under konserten medverkande tappats bort, bl a Turid Lundqvist och finske tangokungen Olavi Virtas son Pauli Virta, som framförde några finska översättningar av Ferlindikter. Ferlin är förstås översatt till många språk. Den största överraskningen under konserten hann ljudteknikern Gert Palmcrantz inte rädda till eftervärlden. I publiken satt nämligen Nils Ferlins lillasyster Ruth Hladisch som skulle fylla 81 år dagen efter. Hon uppmärksammades, blev hyllad i förväg från scenen med presenter och tackade med att från publikplatsen läsa en dikt som brodern i 10-årsåldern skrivit till henne. Den publicerades senare i Ferlinsällskapets Poste Restante 2 1986: Jag är en liten gosse jag, RecensionerGuldgruva för Ferlinvänner
|
INNEHÅLL
Produktion: YTF(r)ecords i samarbete med Sveriges Radio. Inspelad i Folkets Hus, Stockholm den 30 mars 1980. Tekniker: Gert Palmcrantz. Producenter: Thorstein Bergman och Pierre Ström. Analog remastering till 24-bits HDCD: Björn Almstedt, Cutting Room. Framsidesbild: Konrad Nyströms Nils Ferlin-byst, avtäckt 20 maj 2000, i Nils Ferlins gränd, Norrtälje. (Med benäget tillstånd av konstnärens dotter, Gunnel Samuelsson, Norrtälje.) Foto: Lasse Ermalm (färg), Lasse Stener (sv/v, 1980). Teckning (1980) och albumtext: SidJansson. Albumdesign: Ermalm's Egenart. (Spår 1 och 26) ® 1939 Sveriges Radio AB. (Spår 2-25) ® 2001 YTF(r)ecords. © 2001 YTF(r)ecords. 
i samarbete med 
Distribueras av 
Nils Ferlin-Sällskapet... bildades 1962, ett år efter skaldens bortgång. Syftet var att till Ferlins minne instifta en stipendiefond till "värdiga svenskspråkiga lyriker". Det första Ferlin-stipendiet (sedermera Ferlinpriset) delades ut 1963. I takt med ett växande intresse för Nils Ferlins författarskap har sällskapet utvecklats och blivit en mångsidig bärare och spridare av kunskap och forskning om Ferlins kända och mindre kända sidor. Det har idag flera tusen medlemmar i Sverige och utomlands. Från och med 1980 delar Nils Ferlin-Sällskapet också årligen ut ett trubadurpris. Sedan 1968 ger sällskapet ut en medlemstidning, Poste Restante. Den utkommer med två nummer per år. Medlemsavgiften är 150:- per år (studerande och pensionärer 100:-). Postgiro: 35 21 55-6 |
YTF · c/o Ulf Johan Tempelman · Almsättravägen 11 · 184 61 ÅKERSBERGA · 08 54 06 52 32 · 070 791 08 41 · artistformedling@...
Copyright © 1999-12-01+ YTF Yrkestrubadurernas förening. Alla rättigheter förbehållna YTF.
Design och kod: Samuel Trygger.