Ulven (Ulf Nilsson)

”… Ulf Nilsson, en andlig kusin till Buster Keaton eller Stan Laurel – en gravkammarliknande rösttalang…” (Rolf Nilsén, Norrbottens Kuriren)

”…vild- och ömsint, sagolik och rysk-svensk-orientaliskt provokativ.” (Annika Burholm, Västerbottens Folkblad)

”…en av den nya visvågens intressantaste personligheter, hävdar Jan Hammarlund.” (Martin Stugart, Dagens Nyheter)

Ulven – i det privata känd som Ulf Nilsson – är en dynamisk och demonisk scenpersonlighet. Man kan mycket väl stoppa in honom i visfacket, men själv föredrar han att kalla sig estradartist. Ibland liknar han mer en eldsprutande drake eller en demon från Dantes Inferno än en normal svensk vissångare. Ibland antar han formen av en medeltida gycklare, en svavelosande frikyrkopredikant eller en ömsint kärlekspoet.

Sångerna befolkas av fågelskrämmor, näktergalar, änglar och demoner. Av zombies, svanar, faraoner och poeter. De handlar om allt från erotikens mysterier, via politiska orättvisor till livet efter döden. Om olycklig eller till och med lycklig kärlek.

Musiken är påverkad av orientaliska toner, tysk cabarétmusik, amerikansk 40-talsjazz och svensk folkmusik. Och ändå finns den svenska visan där någonstans i botten.

Ulven har ett gediget förflutet som vissångare, skådespelare, ackompanjatör, och tonsättare. Han har arbetat som skådespelare och teatermusiker vid Panikteatern i Uppsala, komponerat teatermusik och turnerat runt på åtskilliga av landets visfestivaler.

Ulven gjorde sina allra första lärospån som artist i Luleå på 70-talet. Där spelade han elbas i rockbandet Aspekt. Han ingick också i musikteatergruppen SUG (Shakespeares Ungdomsgarde) som satte upp en teaterföreställning och några revyer på olika scener i Luleå. Han blev medlem i artistkollektivet Anton Swedbergs Swänjäng i elfte timmen och spelade Pastor Jansson i Pastor Janssons Revänsch, den sista revy som ensemblen satte upp. I Uppsala blev han medlem i Panikteatern och arbetade som skådespelare och teatermusiker i barnföreställningen Lille prinsen efter Antoine de Saint-Exupérys roman. Så småningom bildades också den komiska visduon Gregorsson och Hund tillsammans med Stefan Nilsson.

1989 gick Ulven vislinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. I kölvattnet därefter deltog Ulf Nilsson och Bandhundarna i inspelningen av samlings-CD´n Rosor på Antarktis, döpt efter Ulvens sång med samma namn.

Efter flytten till Stockholm har det i första hand varit orkesterverksamhet som gällt. Ulf Nilsson och Bandhundarna, Röda Ulven och Cabaret Cerberos har framfört Ulvens material originellt på lite olika vis.

Aktuellt just nu är bandet Skriet från vildmarken. Nu är framtoningen lite mer cabaretartad, men också lite mörkare och mer ockult än tidigare. Sättningen ser för tillfället ut som föjer:  Ulven: Text och musik, sång och gitarr; Petter Askvall: Mandolin, elgitarr och sång; Jonas Askwall: Kontrabas; Lennart Fröderberg: Slagverk och trummor.

Ulvens sångmaterial finns – förutom ovannämnda CD – utgivet på CD av jazzsångerskan Helena Eriksson (En ängel på Västerbron på CDn En ängel på Västerbron, 1999, och samma låt på CDn Enkelt, 2007), underhållningsartisten Billey Shamrock (Chanson de Languedoc på CDn Som om någonting har hänt, 2005) och vis- och blueskonstnären Sebastian Flodenberg (Visa Från källarhålet på CDn Lånta fjädrar, 2006).

(Foto: Per Englund)

Kontakt

Bergsundsgatan 11, 1 tr
117 37 Stockholm

Mobil: 070 360 49 65

ulvensongs@gmail.com

Diskografi

näckrosblommans landSkriet från vildmarken: Näckrosblommans land (YTFR 165)

Tolv sånger om död och återuppståndelse med etniska tongångar.

Skriet från vildmarken är:

Ulven: Text och musik, sång och akustisk gitarr
Petter Askvall: Mandolin, elgitarr och sång
Jonas Askwall: Konstrabas och sång
Lennart fröderberg: Trummor, slagverk, såg och sång

Producerad i Soundproof Studios.
Tekniker: Benny Sjögren

Utgiven 2015